Resultatet som sådant var ju egentligen fullkomligt betydelselöst men det var skönt att ta revansch för 0-1 förlusten hemma på Slottsskogsvallen i våras. Den matchen är en av två riktiga plattmatcher den här säsongen (den andra är 4-0 förlusten mot Hammarby på bortaplan) och det som hände då skulle inte upprepas så var det bara. Innan matchen pratade vi om hur viktigt det var att starta i ett högt tempo och komma rätt in i matchen från början och vi kunde väl knappast ha fått en mycket bättre start. 0-1 redan efter 7 minuter och 0-2 fyra minuter senare gav oss arbetsro och självförtroende som gjorde att vi kunde spela avslappnat resten av matchen. Bälinge reducerade visserligen till 1-2 på straff i den 13e minuten men det var också det enda av värde som våra motståndare tilläts prestera i den första halvleken.
Anrika Studenternas IP kunde lämpligast liknas vi en ojämn leråker men med tanke på hur vädret varit den senaste veckan så var det egentligen fantastiskt att det fanns en gräsplan att spela på över huvud taget. Underlaget innebar självklart att det ibland inte riktigt blev som man tänkt sig men vi lyckades ändå prestera riktigt bra spel, speciellt i den första halvleken. Kanske var det vetskapen om att det nu väntar fyra långa, tunga månader innan det blir chans att spela match igen som utgjorde lite extra tändvätska för vi var rejält taggade och Bälinge-tjejjerna hade svårt att hänga med i svängarna när vi drog upp tempot.
Lotta hade haft ett par tunga matcher med sviktande form men i söndags var det inget fel på varken form eller målsinne. 0-1 målet trycktes dit med ett hårt och välplacerat skott, eller nåja, bollen hade väl knappt styrfart när målvakten tappade in den över mållinjen men mål blev det. 0-2 var det desto högre klass på och bollen klipptes dit på halvvolley efter en fin-fin djupledsboll från Nilsson. Hattricket avslutades med 1-3 som smälldes in med ett vänsterskott från straffområdeslinjen. På övertid fick vi sedan straff efter att Lotta blivit rejält knuffad i ryggen i samband med en hörna. Kapitlet straffar i årets krönika är väl inget som vi direkt skryter med (det har missats alldeles för många för att det skall vara riktigt bra) men i söndags fanns det inte minsta tvekan och Lotta slog själv in sitt fjärde mål för dagen vilket också innebar att hon ensam tog hem segern i skytteligan med 21 fullträffar. Däremellan hann Lotta med att slå ett perfekt inlägg till Sara som stensäkert nickade in 2-4 och Salle pricksköt in 2-5 efter en fin kombination med Hanna på vänsterkanten.
Med tanke på de yttre förutsättningarna med en äckligt tidig morgon, en evighetslång bussresa och en söndersprungen leråker att spela på så gör vi en klart godkänd insats. Visst gjordes en del misstag och visst fanns det svackor i spelet men på det hela taget så gjorde vi en grymt bra säsongsavslutning och den sköna känsla som infann sig efter matchen skall vi definitivt ta med oss till nästa säsong.
Eller ’vi’ förresten, det blir ju inget ’vi’. Det blir ’ni’ eller ’de’ för det här var med allra största sannolikhet min sista match i den Sofiero-blå tröjan. Det innebär också att jag härmed ber att få tacka för mig som matchreferatskribent här på hemsidan. Jag hoppas att jag lyckats förmedla en så rättvisande bild av händelserna som möjligt även om det inte varit helt lätt att vara objektiv alla gånger. Jag har försökt att hitta både positiva och negativa saker både hos oss själva och hos våra motståndare utan att bara rabbla upp en massa klyschor vilket faktiskt är betydligt svårare än vad det verkar. Hur som helst: Tack för uppmärksamheten!
Over and out!
/Dammis