The best is yet to come...

Säsongen 2018 är över – och den blev ju så härligt spännande och dramatisk att man gärna klamrar sig fast vid den godbiten så länge som möjligt.
Och visst, det kan vi tillåta oss att göra.
Men om det var ett häftigt år i år – vad ska vi då inte förvänta oss av 2019?
Wow, jag tror på en säsong som slår det mesta i klubbens historia.
The best is yet to come…


Det har gått några veckor nu sedan slutsignalen, den underbara domarvisslan, ljöd över Ullevi och förkunnade att säsongen 2018 var till ända.
• Vi kunde då gratulera Piteå till ett överraskande men oerhört välförtjänt guld.
• Kopparbergs/Göteborg FC säkrade andraplatsen och spel i Champions League och allt ägde rum under några magiska minuter i slutet av nagelbitaren mot seriens stora guldfavorit…
• …FC Rosengård, som knep lilla silvret med behörigt avstånd ner till Kristianstad på bronsplatsen.

Ett år som det här vill man såklart hylla kollektivet KGFC, hela gänget från från materialrummet till kansli och sportchef och rakt ut i hela organisationen, från Rolle och Stoffe till Lasse, Jane, Atti och Matilda.
Men naturligtvis är det spelartruppen och tränarteamet som funnit en kemi och en väg som skapat de här framgångarna. Spelarna köpte Marcus Lantz och Jörgen Ericsons idéer och filosofi från första dagen, den tuffare träningsdosen, de högre kraven.
Naturligtvis är det också superviktigt att spelare peakar i form och når sin hittills högsta nivå i karriären samtidigt.
• Så skulle kunna sägas om Loes Geurts, den nederländska målvakten som tagit tillbaka sin startplats i landslaget och gjort en så bra säsong att hon nominerades till målvaktspriset på Fotbollsgalan.
• Vid hennes sida har vi Jennifer Falk, uttagen i Peter Gerhardssons senaste trupp, aktuell för VM och naturligtvis kommer konkurrensen mellan Falk och Geurts bli stenhård under våren. Och som om inte det räcker är Anna Larsson, med erfarenheter från de yngre landslagen, också med där i kulissen. Inget annat lag i allsvenskan har det bättre ställt i den positionen i alla fall, det vågar jag lova.
• Mittbackarna Taylor Leach och Beata Kollmats har varit ramstarka, tuffa och samspelta i mittförsvaret.
• Ytterbackarna Emma Koivisto och Catrine Johansson har, tillsammans med ovan nämnda, fullbordat ett försvarsblock  som naturligtvis är en stor del av årets positiva resultat.
• Olivia Schough har från sin kant blivit hela seriens assistdrottning. Och som hon jobbar och driver på!
• Filippa Curmark och Julia Roddar är inte kul för motståndarna att möta på ett innermittfält. Att det gör ont, ja, det inser varje betraktare...
• Elin Rubensson har vuxit ut till en av seriens och landslagets vassaste och viktigaste spelare överhuvudtaget. Och så skrev hon nytt kontrakt över fem år. Respekt!
• Pauline Hammarlund kom tillbaka från skada och visade under höstspurten varför hon rankas som en av landets bästa forwards.
• Rebecka Blomqvist exploderade i sin utveckling under året. I rätt position och med en passande taktik blev hon tvåa i skytteligan och bankar nu ganska hårt på en plats i Peter Gerhardssons VM-trupp.
• Med sommarens värvningar av Julia Zigiotti och Emma Pennsäter la sportchef Lasse Svensson sedan ribban för ambitionsnivån i klubben. Och med hösten i färskt minne är dessa två såklart två nya spelare som på sikt blir etablerade a-landslagsspelare och som glädjande nog redan tagit plats i omklädningsrummet på Valhalla IP.
• Att dessutom ha två supersubs som Amanda Johnsson Haahr och Karin Lundin i truppen är ju också en härlig lyx. Och nästa år lär de båda vilja flytta fram sina positioner. Snacka om tuff konkurrens i de främre leden.
• Vi ska såklart inte heller glömma de spelare som varit skadade under året, men som bidragit med energi, peppning, stöttning och bra humör. Jag tänker på Pernilla Milton, Savannah Levin och Felicia De Feo. Se nu till att bli bra bara…
• Och de som inte är kvarmen ändå bidragit till årets resultat, förtjänar det här gänget förstås också att lyftas fram; Nathalie Hoff Persson, Anahita Zamanian, Adelina Engman, Irvina Bajramovic och Christen Press.
• I sammanhanget bör det också nämnas att KGFC:s F19-lag kom trea i serien med ett lag där majoriteten av spelarna är så unga att de är kvar också 2019. Vad månde bliva? Här tror jag vi har en talangfabrik som kommer att förse a-laget med guld och gröna skogar under många år framåt.

Men nu är det semester. Efter helgerna, den 7:e januari, checkar alla in på Valhalla IP igen. Då ligger en ny och närmast provocerande sommargrön konstgräsmatta på plats och lagets förutsättningar är i och med det ännu ett snäpp bättre.
Som alltid under den här silly-season-perioden kommer det så klart att hända saker med alla trupper i damallsvenskan. Så också i KGFC.
Men stommen är klar, stommen är kvar, truppen är ju hur spännande som helst redan som den är. Räkna inte med några revolutioner där, alltså…
…men något blir det säkert. När jag pratar med sportchefen Lasse Svensson ler han så där lite lurigt som bara han kan göra när den här frågan hamnar på bordet.
Håll ögonen öppna, alltså. Ett gott råd bara...
Jaja, tiden tas i mål och vad som än händer i KGFC kommer ni först att läsa om det här på hemsidan.
Men hur hårt ska vi då spänna bågen inför 2019? Fan vet, egentligen, men målsättningen kan ju inte vara lägre än den var i år då en andraplats och spel i Champions League uttalades redan tidigt.
Och föreningens ordförande Peter Bronsman har ju stuckit ut hakan en bit och flaggat för CL-final på hemmaplan 2021 med KGFC som en av deltagarna.
Ännu finns ingeenting alls som talar emot det.
Så, vi kör väl för guld i allsvenskan 2019, det låter rimligt.
Och inte gör det något för nån av oss i klubben om framgångarna i Champions League kommer redan nu.
Men alldeles oavsett…
…KGFC har ett par cupguld, tre andraplatser i serien och två kvartsfinaler i Champions League.
En sak är jag bergsäker på!
The best is yet to come.

Senaste inlägg