Nu blickar vi framåt, bara fråmåt

Foto: PER MONTINI Foto: PER MONTINI

Vi är i gång.
Och de 23 spelare som 2018 varje dag checkar in på Valhalla IP; ja, de har det i sig.
De har tron, viljan och talangen.
De har vad som krävs.
KGFC 2018 är ett lag att tro på!


Jag har följt KGFC under vintern och försäsongen, jag har pratat med spelarna, ledarna och de nya tränarna Marcus Lantz och Jörgen Ericson.
Och det är go i gänget, det kan jag lova.
Lite mer än under de tidigare säsongerna jag stått så här nära laget. Jag ser det som ett gott tecken, en ambition att sträcka sig mot himlen för att nå toppen av tabellen.
Träningarna är tuffa, fyllda av energi – testerna visar bättre fysik än någonsin tidigare. Lantz och Ericson är entusiastiska, pushiga, vinnarskallar och de visar att de vill minst lika mycket som de 23 spelarna i truppen.

Efter den sensationellt fina hösten i fjol föddes ett hopp och en glittrande framtid kunde skönjas vid horisonten. Sedan dess har några spelare försvunnit och en handfull tillkommit.
De som anslutit håller toppklass allihop.
• Loes Geurts – europamästare.
• Julia Roddar - svensk landslagsmittfältare.
• Olivia Schough – kulturbärare och landslagsstjärna.
• Emma Koivisto – en sensation.
• Christen Press – vassast i världen i sin position? Ja, tamejfan!
Att det här ska sluta annat än framgångsrikt, det vägrar jag bara tro.
Och då ska man minnas att vi har spelare som Pauline Hammarlund, Jennifer Falk, Catrine Johansson som efter skador knackar på dörren och pockar på uppmärksamhet och speltid.
Det känns bra så klart.
Men ett och annat gupp på vägen kommer vi säkert att få uppleva. Det är oundvikligt när ett nytt spelsystem ska nötas in, när nya spelare ska lära känna varandra.
När alla bitar sitter ihop är jag ändå övertygad om att vi kommer att få se det här laget prestera fantastisk, anfallsglad, målrik och attraktiv fotboll.
Vi har redan sett det i svenska cupen och i ett par av träningsmatcherna.
Nu ska det lossna på allvar i allsvenskan också. Och det kommer att ske. 
Men en poäng borta i premiären mot FC Rosengård var bra. Inte många kommer att lyckas med det i år. Det var en riktig krigarpoäng och inte minst Loes Geurts var magisk i målet.
Och i ljuset av den osannolika 9-0-krossen mot Eskilstuna, växer naturligtvis prestationen ännu mer i värde. 
Förlusten mot Hammarby i hemmapremiären var dock inte bra, trots att inledningen av matchen lovade ganska mycket. Men det blev ängsligt, passningsspelet gick i baklås och någonstans tror jag att det var ett gäng nervösa spelare som vill visa säååå himla mycket för de egna supportrarna.
Och när nerverna krampar kan de enklaste passningar hamna rakt i famnen på en hungrig motståndare, men nu lägger vi det där bakom oss. Nu återstår resten av säsongen 2018.
Det är 60 poäng ytterigare att spela om och nu är det färdigguppat.
Nu blickar vi framåt, bara framåt!
I helgen tror jag att vi får se ett KGFC som sätter standarden för hur resten av 2018 kommer att se ut.
För det här är ett bra lag, det bästa under de senaste fem, sex, sju åren, ett lag att tro på.
Kom och kolla själva – Valhalla IP kommer att bjuda på många fotbollsfester i år.

TORE LUND
tore@yellowshark.se