Beata: "Det är kärleken till fotboll som driver mig" 

Beata kollmats längtar efter dagen då hon kan stå med "Marre" och de andra tjejerna och tacka pubiken. Foto: PER MONTINI Beata kollmats längtar efter dagen då hon kan stå med "Marre" och de andra tjejerna och tacka pubiken. Foto: PER MONTINI

Det är snart ett halvår sedan Beata Kollmats slet av sitt korsband för andra gången.
Men mitbackstalangen har aldrig varit nära att ge upp.
– Fotboll är det roligaste som finns, säger 23-åringen. För mitt inre ser jag hur jag står på planen när allsvenskan drar i gång 2016.


Beata Kollmats har drabbats av fler skador än fotbollsspelare normalt sett råkar ut för under en hel karriär.
Korsbandet i knät har rykt en gång tidigare, och dessutom har hon haft diverse andra knäproblem som stört utvecklingen.
Beata erkänner också att det var tungt emellanåt.
– Jag har haft lite svårt att se de andra tjejerna träna och hålla på med boll och förbereda sig för match, säger hon. Det har varit jobbigt ibland. Men samtidigt har jag aldrig varit nära att ge upp.
– Jag vill tillbaka, förhoppningsvis har jag många år kvar som fotbollsspelare och jag ser fram emot att kunna genomföra en hel säsong utan skador.

Beatas senaste knäskada härstammar från mötet med Kungsbacka DFF den 7 februari. Själv trodde hon till en början inte att det var så allvarligt.
– Nej, i och med att jag haft samma skada tidigare trodde jag att jag visste...
– ...det gjorde ju inte särskilt ont och jag tänkte först uttänjt ledband och max sex veckor.
Men det var värre?
– Det blev en chock. Jag stängde av helt under en period och bara tyckte allt var skit...
Sakta men säkert har Beata jobbat sig tillbaka. Det har blivit åtskilliga timmars rehab, gymträning och försiktiga pass med fystränaren Jane Törnqvist.
– När jag gjorde sönder korsbandet förra gången tog det sju månader. Den här gången kanske det tar lite längre tid, men jag skyndar långsamt. Den här säsongen har jag gett upp, det finns ingen anledning att kasta sig ut i hetluften för tidigt.
– Nej, årets säsong är körd. Men 2016, då ska jag vara med!
Beata är god vän med Johanna Almgren, som tvingades avsluta sin karriär i förtid just på grund av stökiga knän. Beata berätar att hon pratat mycket med sin förra lagkamrat, fått stöd av henne, men ännu inte är orolig över att gå samma öde till möte.
– Jag har snackat mycket med "Jompa", säger Beata. Hon har varit bra att ha som stöd, med sina råd och sin erfarenhet.
Ärligt, du har aldrig varit nära att ge upp?
– Nej, det kan jag inte säga. När man står vid sidan om är det ju lagandan och lagkamraterna man saknar, jag vill tillbaka till känslan att spela i ett lag, att göra något tillsammans. Visst har motivationen sviktat någon gång, men då försöker jag bara tänka mig in i känslan jag har när jag spelar match...
Tränar du tufft?
– Jag har kört på egen hand nästan varje dag sedan skadan. Siktet är helt och hållet inställt på att komma tillbaka! 
Successivt under sommaren kommer Beata Kollmats att slussas in i den kollektiva träningen. Hon joggar nu på egen hand, är nära de första intervallpassen och längtar efter de första träningarna med laget, med boll.
– Jag har sprungit tre kilometer idag (tisdag 14/7) och det känns bra, säger hon.
Vad har du för målbild?
– Det är avspark, det är allsvensk premiär 2016, jag är med!
– Man märker när man är borta hur mycket man saknar det här! Jag vill tillbaka, jag ska tillbaka!