#23 Johanna Almgren "Just nu ler livet emot mig"

Kopparbergs/Götebor FC har startat försäsongen i ett råkallt och regnigt Göteborg. Men för Johanna Almgren är det ändå glädjen och framtiden som gäller.
- Rehaben går bra och riktigt fort framåt. Så just nu så ler livet emot mig, säger yttermittfältearen som fick större delen av förra säsongen spolierad efter ännu en knäskada.

Ni kan historien. Johanna fick bara spela 5 matcher innan vänster knä på nytt satte stopp för den fortsatt spel. Men nu är #23 på väg tillbaka igen.
- Jag har gjort några pass på planen i de passningsövningar vi kört. Bara det är stort, förklarar hon. Körde också några tillslag här om dagen på träning. Det kändes bra. Inga baklag alls.
Nu vågar mittfältaren tänka på en comeback på planen igen och känner att det vekligen spritter i benen efter att få göra det som hon älskar mest, spela fotboll.
- Det är klart att jag drömmer om att få spela i den damallsvenska premiären. Men det är en bra bit kvar och jag ska vara glad att jag ens kan vara på planen om man tänker på alla mina tunga skador jag haft genom åren. Men jag vill inte måla upp för stora positiva bilder. För det värsta som kan hända är att måla upp dem och sedan misslyckas. Just nu tar jag bara en dag i taget.

Vad är det då som driver henne att kämpa vidare trots alla tidigare bakslag under karriären?
- Passionen. Kärleken till fotbolen och att jag en dag ska få välja själv när och om jag vill lägga av. Inte beroende på någon skada som tvingar mig att lägga skorna på hyllan.
Det är inte bara skador som satt käppar i hjulen för Johanna. Även hennes fars tragiska bortgång i cancer höll på att ta knäcken på mittfältsstjärnan. En sorg hon i högsta grad lever med än idag. Men inte heller det låter hon sig knäckas av.
- Jag tror att alla människor bär med sig en stor inre styrka. Men alla kanske inte får ut den. Får man inte hjälp att plocka fram den själv så blir det tufft. Man kan välja att vara arg och bitter på livet, jag har varit det också, men varje gång det har hänt så har jag bara visat fingret tillbaka mot livet. Du ska inte bestämma över mig. Jag vill bestämma över mitt eget öde och det vill jag göra så länge jag kan.
Så trots motgångar med både skador och bortgången av sin far så avslutar ändå Johanna med:
- Livet är ändå ganska underbart och det blir till vad man gör det till. Man skapar sina egna förutsättningar.